kaktusbruden

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Det är så jävla ocoolt att vakna upp ur en dröm och vara totalt förvirrad och tro att man faktiskt inte lever, att man är död. Men inatt så handlade inte drömmen enbart om mig och mina äventyr utan denna dröm handlade om två individer till. Evelyn & Emmy.. Lite som de tre musketörerna.

Denna dröm utspelade sig på 50 talet & vi var kvinnliga vampyrer. Vi var sådär alldeles vackra i håret, med fina vintage frisyrer och underbara klänningar. Fast den här dagen var det lite speciellt för det var bal mina kära vänner. Det betyder alltså att vi var lite extra uppkläda ända från topp till tå vill jag lova! Åh, vi var så vackra..

Hux flux så försvinner Evelyn & Emmy ifrån balen och jag blir kvar alldeles ensam. Tillsammans med min kavaljer står jag och dansar för fullt samtidigt som jag försöker komma därifrån.. Helt plötsligt så vänder sig min kavaljer mot mig och har ill-röda ögon. Jag blir oerhört rädd men spelar på min charm och fortsätter dansen. Dem ville alltså döda mig, Evelyn & Emmy.

Vid detta laget har jag absolut inte en aning om vart Evelyn & Emmy är.


Jag blir tillfånga tagen av andra elakartade vampyrer som vill utrota oss, de tre musketörerna som endast är dem snälla vampyrerna. Dem börjar bita mig i halsen, i händerna, i handlederna. Jag försvinner till nangijala för en stund, jag vart alltså mördad. Men på något sätt så blev jag återupplivad, och det var ifrån deras kraft, dem två musketörerna som höll mig vid liv. Och på så sätt så kunde jag lista ut att dem faktiskt var vid liv!

Sådär fortsätter historian om och om igen.. Jag dör, återupplivas. Jag dör, jag återupplivas... Det viktigaste av allt var att de andra två musketörerna räddade livet på mig = De tre musketörerna!

(Jag var alltså livrädd när jag vaknade upp, kunde liksom inte komma underfund med om jag faktiskt var död eller om jag var levande. Är jag vampyr eller är jag människa?)

-

emmy säger:
det är ju känslan i drömmen som är det riktiga liksom
Madeleine: exakt.