kaktusbruden

Att tårarna bara skulle falla pladask ner från mina kinder var ju faktiskt jävligt töntigt. Jag sprang för livet för att hinna med mitt tåg som jag skulle ta mot Södertälje centrum. Väl framme så stängs dörrarna och jag hade jävligt snabba reflexer och handen kläms emellan dörrarna men ändå så öppnas inte dörrarna igen.. Utan jag får dra bort handen och mina förhoppningar om att jag skulle hinna med detta tåg hem svalnade ganska kvikt. Jag satte mig ner helt förtvivlad och förstörd. Jag tände en ciggarett och sedan föll dem. Tårarna alltså. Jävligt töntigt att gråta över att jag missade ett fånigt tåg som går var 15 minut, men jag sprang verkligen för hela mitt liv.. Men livet ville inte riktigt hänga med.